Jag var faktiskt ganska laddad när jag kom till förskolan idag, men då visade det sig att min handledare var hemma med sjukt barn och ville att jag skulle vänta med språksamlingen tills i morgon då hon är på plats igen. Gjorde inte så mycket iofs, har hunnit skriva lite mer på planeringen idag och tänkt över det lite extra. Mer laddad alltså! Har varit en väldigt bra dag idag annars, även om den var lång och lite stökig stundtals. Jag har fått en ny liten vän, en kramgo treåring som säger att hon älskar mig. Stackarn brukar stå och gråta hela förmiddagarna när vi är ute. Hemlängtan. Men idag har vi bakat massa sandkakor och hoppat från klätterträdet. Blivit vänner. Hon får gärna följa med mig hem.

Har varit på herrsittningsmöte nu i kväll, bestämt massa spex (eller?!) och jag tror att det kan bli en riktigt bra sittning. Känns inte så jobbigt att springa på möten då. Sen jag kom hem har jag ätit en halv grapefrukt och druckit en stor kopp te med en utrörd Vicks Blå-halstablett. Ska nu borsta tänderna och krypa ner i sängen med nya numret av Cosmopolitan som ramlade ner i brevlådan idag. Förlåt för tråkiga inlägg, fast det är ju mitt liv. Moahaha. Kind of.

Här ska jag krypa ner nu, älskade säng!

Jag har ett gäng bloggar som jag följer, mer eller mindre slaviskt, men jag vill hitta nya favoriter. Kan ni tipsa mig om bra bloggar? Er egen eller någon annan som ni gillar?

Oh pritty pliis, mejk maj sanndej.

“Childhood och Vattenfall vill främja debatten om utsatta barn i världen. Därför ger vi dig möjlighet att kommentera alla inlägg i vår blogg - dessutom skänker Vattenfall 20 kronor för varje inlägg du gör i din egen blogg som länkar till uppdragbarn.se. Pengarna går oavkortat till Childhoods verksamhet. Använd gärna våra bilder på din blogg och tipsa dina vänner om detta.”

http://uppdragbarn.se

Kom igen och länka nu ;)

Följ min blogg med bloggkoll

36 minuter kvar tills detta lilla x2000-tåg landar i Skövdelandet. Har suttit och pratat med underbara Emma på msn en stund här, vilket gjort att jag faktiskt börjat längta hem. Nu är det slut på sommarlov, nu ska det bli härligt att börja skolan(!?), komma igång med träning och livet igen. Men jag är otroligt nöjd med vår semester och så innerligt tacksam att vi fått bo hos Daniels föräldrar så länge. Tack tack tack!

Här på tåget har jag dock fått ångra att jag inte kämpade mer med att boka biljetter till den tysta vagnen på tåget. Det är små kids i alla riktningar här, bakom (skriker, gnäller, mamma sjunger sånger och ammar för fullt), framför (tjattrar i ett) och rakt över gången (verkar sova nu). Missförstå mig inte, jag älskar barn (för guds skull, jag jobbar på dagis helt frivilligt, läser till lärare och satt igår och lät en 1,5-åring riva ur alla kvitton ur min plånbok, bita i mitt lipsyl och suga på Daniels tandborste) men på tåget när man är trött är det faktiskt riktigt plågsamt.

På centralen hörde jag en “rolig” sak. En tjej som verkade vara dotter berättade för en man, som verkade vara pappan, om en barndomsvän till henne som hade fött barn, men barnet hade haft någon sjukdom och överlevde inte, varpå pappan svarar -Vad tråkigt. Ville du ha något att dricka förresten?  Jag skulle verkligen aldrig skoja om en så allvarlig och hemsk sak, men ni kanske förstår hur det lät? Ungefär som att hon hade sagt att ett halvkasst lag i superettan hade förlorat en match mot serieledarna. Äsch, ni fattar.

Nu har jag skrivit i typ 11 minuter. 25 minuter kvar. Jag har precis lekt tittut med bebistjejen i sätet bakom. Nu ser hon lite gladare ut. Hon har en fin rosa skallra.