På väg i säng efter en lugn och fin fjärde advent. Det blev en blöt men mysig fika och julklappsöppning med Astas familj i parken i eftermiddags och efter det har vi bara hängt hemma. Busat och gosat, fixat och donat. Jag bestämde mig för att fixa resten av julgodiset i veckan, finns ju ingen anledning att stressa :p Charlie har varit så glad och go i helgen och jag är sååå glad att han släppt mammafixeringen lite för han har så roligt med sin fina pappa<3 Nu har pappan bara två dagar kvar att jobba innan långa julledigheten drar igång. Det betyder även att jag har två härliga nätter att se fram emot igen, så nu är det bäst att jag går och lägger mig. Lillskrutt har redan vaknat två gånger sen läggning, så det ser inte ljust ut.

För en vecka sen fick jag förresten fota sötaste pepparkaksflickan. Fina Asta. Det var jättedåligt ljus, men hon är så söt att det väger upp oskärpa och brus! Här är bästa bilderna:

Charlie gillar verkligen Asta. Men under pepparkaksfotograferingen tror jag han var mer förtjust i hennes goda mössa. Den lilla rackarungen gav sig inte förrän han hade slitit av flickstackarn peppisluvan, om och om igen. Han ser lite påkommen ut på sista bilden, busen! Förlåt för den kassa kvalitén!

Men att man aldrig lär sig att inte ropa hej. Jobbig natt igen och nu blev man ju än mer besviken eftersom vi haft några bättre nätter i helgen. Usch! Jaja, det får bli lite vila när Charlie sover på förmiddagen och sen är det ju snart helg och sen julledigt för lilla familjen i nästan tre veckor. Behöver jag säga att jag längtar?

Charlies första lucia idag. Inte jättestort kanske, men tillräckligt stort för att man ska vara en töntig mamma och spöka ut ungstackarn i pepparkaksdräkt (igen!), släpa ner honom till öppna förskolan och vara med på lussefika och sångstund. Det var anmälan till fikat och det var egentligen fullbokat, men Veronica ringde igår och lyckades fjäska in oss ändå. Fina Kerstin på öppna! Ska bli jättemysigt.

Våra fina pepparkakor på tredje advent <3

God morgon! Här myser vi i mammas och pappas soffa efter frukosten. Idag går tåget tillbaka till Stockholm igen, så vi ska strax ta tag i packningen. Blöö! Hehe… Har haft det toppen här och inte velat sitta vid datorn, men senare idag kommer nån vettigare uppdatering.

Det blev en liten tripp down memory lane igår kväll i alla fall. Winnerbäck gästade Tack för musiken i SVT. Underbara Lasse! Jag måste bli bättre på att sätta igång spotify när jag är hemma på dagarna, mår ju så bra av musiken :) Vi är väldigt deppiga över att vi inte lyckades få biljetter till hans turné i höst, det hade varit fint. Det är drygt ett år sen vi såg honom senast, då var Charlie bara en litenliten ärta i magen <3

Winnerbäck på Långholmen, augusti 2010. Bästa bästa!

Igår var vi och fikade med den här fina tjejen och hennes mamma. Mira är 6 månader och var en riktig gladfis under hela lååånga fikan. Klappa händerna hade hon lärt sig också, duktiga tjejen!

Men gud vilken morgon! Blev väckt av pigg och glad kille vid 5 i morse. Fixade flaskan och bytte blöja, matade och la ner i sängen. Hah! Det kunde jag glömma tyckte Charlie, han var fortfarande lika pigg och glad. Han ville leka! Sagt och gjort, vi gick upp och hängde i babygymmet. Vid 7:30 var han jättetrött, och efter lite vaggning i famnen kunde jag lägga sovande bebis i sängen. Valde då mellan att sätta på kaffe och vakna till ordentligt, eller att krypa ner under täcket en stund till. Valde det senare alternativet. En halvtimma senare vaknar både jag och Charlie av ett brak i hallen. Flög upp ur sängen för att kolla – det var hatthyllan som hade lossnat från väggen! Grejer överallt. Försökte stoppa in nappen och få Challe att somna om, men nejdå. Pigg bebis! Det var ju bara att gå upp, sätta på det där (efterlängtade) kaffet och fixa frukost.

Hur som helst, nu (tre timmar senare) sover Charlie i vagnen på balkongen igen. Han har varit en liten gladfis här på morgonen, skrattat massor. Det roligaste är när mamma (eller helst pappa, men han är ju på jobbet) säger ”jabadabadooo” med lite inlevelse, då asgarvar han. Om och om igen. Så vi har haft roligt. Vi ska fortsätta ha roligt resten av dagen, Charlie ska få lite potatis igen, i brist på annat, sen ska vi på babyrytmik på öppna förskolan.

Kolla här förresten. Lilla killen har tandkött som kliar massor, då är det ju toppen att koordinationen utvecklats så pass att man lyckas få in bitringen i munnen! Vi köpte denna i förra veckan, då var det lite svårt att hitta rätt och han förstod inte riktigt grejen. Sen har han övat och övat och nu griper han tag om den själv när man håller den framför honom, och 9 gånger av 10 hamnar den rätt i munnen och då är den riktigt go att gnaga på. Duktiga hjärtat!

Kli kli

Skönt :)

Man kan gnaga på mammas kjol också…

Men bitringen är bäst!

Sitter och sorterar bilder, går igenom och rensar. Vi ska skicka filer för framkallning, det är dags nu! Vi har inte framkallat nåt sen Charlie föddes, riktigt korkat med tanke på hur många bilder jag knäpper varje vecka. Nu efter över 4 månader är det ett hästjobb kan jag tala om. I och för sig är de bästa bilderna redigerade för bloggen, men eftersom ag förminskar och sätter stämpel på så måste jag öppna raw-filerna i photoshop och spara om dom ändå. Bök! Ska försöka komma på ett bättre system, och hädanefter ska jag framkalla bilder typ en gång i månaden!

Hur som helst hittar man en del pärlor bland bilderna. Denna hade jag missat tidigare, men nu blev den redigerad – en riktigt fin bild på mitt lilla hjärta. Han sover nu sen 19:30. Det är så skönt när han sover gott, men jag saknar honom redan. Ska krypa i säng nu och hoppas att det blir morgon snart så att jag får pussa på dom där goa kinderna igen!

Jag är normalt sett allergisk mot oskärpa i bilder. Det gör lite ont i mig när jag lägger upp bilder där huvudmotivet inte är skarpt i bloggen, men vissa känner jag att jag vill visa ändå… Är ju trots allt verkligen ingen proffsfotograf, och det är kanske lite mycket begärt att Toker ska vara blickstilla när mamman väljer att fota i lite sämre ljusförhållanden ;) Men är man självkritisk så är man!

Jääääklar vilken konsert! Vi var ganska deppiga innan, men det gick över. Vädret var inte på vår sida alls, när vi kom in till stan hällregnade det. Vi hade poncho’s, men vad hjälpte det? När vi väl kom fram till Långholmsparken var ben och fötter genomblöta. Bara att ställa sig i regnet och vänta på favoriten. Tre förband och spöregn, spöregn, spöregn. Ville man gå runt bland tälten fick man ta risken för att halka i lervällingen i beräkning. Det var låååånga tre och en halv timmar.

21:00-ish. Tre minuters nedräkning på duken över scenen. 10,9,8,7,6,5,4,3,2,1,0. Winnerbäck entrar scenen och regnet avtar. Okej, kanske avtog det ett par minuter innan, men ändå. Helt sjukt! Dom hade hägnat in ett litet område framför scenen, men vi valde att hålla oss utanför det och stod vid staketet precis utanför det istället, mitt framför Lasse med ett stort folkhav bakom oss. Vi stod dessutom på en plåtgrunka som hörde till staketet, så vi slapp halka runt i leran. Det var två underbara timmar. Han spelade alla de bästa låtarna och man fick hoppa och dansa utan att störas av massa kallt regn.

Lagom till det andra extranumret började det droppa igen och himlen lystes upp av blixtar (dundret hördes inte för musiken :p). När han drog igång sista låten (Jag får liksom ingen ordning, passande nog) öppnade sig himlen fullständigt. Regnet vräkte ner, Lasse skrattade, alla jublade och sträckte upp händerna. Himlen lystes upp av blixtarna och sista minuten av låten även av stora fyrverkerier ovanför scenen. Det finns inga ord för att beskriva känslan av nåt så häftigt. Jag var inte den enda som var lyrisk.

Without music, life would be an error – Friedrich Nietzsche