
Hon ville viska till dig att hon
aldrig blir en bräcklig fågelunge igen
hon har redan prövat sina vingar
och efter fjortontusen kraschlandningar
stannar hon bland molnen

Hon ville viska till dig att hon
aldrig blir en bräcklig fågelunge igen
hon har redan prövat sina vingar
och efter fjortontusen kraschlandningar
stannar hon bland molnen

Tre vintrar sen
och fortfarande är det
du som kan se henne,
som lärde henne
andas
som får henne att tappa
sina egna
andetag
November nu och
det fryser på,
och det är du som måste
överbeskydda
så att hon inte andas för långsamt
för det är då hon fryser
fast.

Höstköld, men ändå
värme
Hjärtat inlindat i randiga
tumvantar
och sammanflätade
fingrar
genom stormen, en
kopp värme eller
stearinupplysta rum
Jag har gått med solen
i ryggen,
nu målar jag
trädtopparna röda och
går hem
till
dig