the sunshine of my life

Innan jag började jobba igen var jag orolig. Dels var jag orolig för att jag skulle tycka att det var jobbigt att vara i från min älskade unge så långa dagar, men också för att jag skulle vara så slutkörd och trött när jag kom hem att tålamodet inte skulle räcka åt eventuellt gnäll, trots och sånt som hör vardagen till med en liten i familjen. Rädd att jobbet skulle ta all min energi helt enkelt. Nu har jag jobbat i knappt två månader och jag är så glad att jag har min lilla glädjespridare här när jag kommer hem. Visst är jag trött och dagar (som idag) när det mesta gått fel längtar jag mest efter att få dra täcket över huvudet när jag sitter på pendeln hem, men så fort man kommer innanför dörren och ser det lilla ansiktet skina upp så försvinner den där tröttheten. Han ger mig så mycket energi! Jag badar, leker, läser, matar, borstar tänder och nattar och jag njuter av varje sekund. Det är absolut jobbigt att vara borta så långa dagar, men man tar vara på tiden hemma på ett helt annat sätt. Nyttigt, helt klart!

Pages:

4 kommentarer till “the sunshine of my life”

  1. Emma Josefine skriver:

    åh jag förstår att det är underbart att ha den lilla prinsen hemma när du kommer från jobbet. De kan verkligen tricket att lysa upp de mörkaste stunder i livet våra små barn :) kram till er

  2. Heléne, farmor och svärmor skriver:

    Du har kommit till samma insikt som jag gjorde en gång för många många år sedan, man tar vara på tiden så mycket bättre även om det kan vara så förbaskat stressigt emellanåt. Omväxling förnöjer.
    Hoppas vi ses snart igen

  3. Josefina skriver:

    Tack söta <3

    Jag håller med dig! Man utnyttjar verkligen varenda sekund man har med sin
    lilla plutt och tiden känns så otroligt värdefull. Däremot tycker jag det
    är väldigt lätt att få dåligt samvete om man nu råkar göra någonting annat
    en stund och "slösar" på den där värdefulla tiden. Och ångesten över hur
    lite tid man faktiskt har tillsammans kommer fram ganska ofta. Men det är ju
    faktiskt så här livet är och även om man skulle vilja så är det ju nästan
    omöjligt att få vara med sitt barn JÄMT.
    Kram

  4. Sandra skriver:

    Vilket fint inlägg. Känns lugnande inför den framtid som komma skall även om jag får skjuta på den ett litet tag till. Du är grym i alla fall! Och Charlie är charmig och söt så att det räcker och blir över <3 kärlek till er! Snart är det semester Sara!!!

Lämna en kommentar till Sandra