Förlossningsberättelse

Tänkte att jag skulle försöka få ihop en liten berättelse från förlossningen. Den blir kanske inte så liten, det blev ju ganska många timmar inne på Karolinska innan Charlie väl kom ut, men jag tänker att det kan vara roligt för mig själv att ha en beskrivning av de där timmarna sparad senare. Daniel antecknade under hela förlossningen, så det var inte så svårt att skriva ihop. Det är ganska jobbigt att se tillbaka på det, men jag fick ju världens finaste bebis för besväret.

Måndag 18 april
Kl 01:05 – Jag vaknar av att det knäpper till i magen och vattnet går (forsar). Vi har bara sovit 1,5h hittills och är båda lite groggy när jag väcker Daniel. Han får moppa fostervatten i mängder medan jag tar en dusch innan jag ringer förlossningen. Eftersom bebis inte var fixerad på senaste kontrollen hos barnmorskan vill de att vi kommer in för en kontroll. Vi packar i hop alla grejer (man vet ju aldrig om man får stanna) och ringer taxi.
Kl 03:00 är vi inne på förlossningen. Jag blir undersökt och är öppen 2,5-3 cm men bebis är fortfarande inte fixerad. Dom vill hålla koll på bebisen och vi får stanna. Vi får flytta in på ett förlossningsrum med två sängar – en till mamman och en till pappan. Jag får två citodon för värkarna som startat lite smått, sen får vi mackor och yoghurt innan vi försöker sova en stund. Klockan är nu 05:00. Jag lyckas vila en del, men inte sova – är för spänd och förväntansfull tror jag.
Kl 09:00 – jag blir undersökt igen. Har inte öppnat mig mer, men bebis är nästan fixerad. Värkarna tilltar, men dom gör inte jätteont. Andas genom dom och klarar mig med citodon.
Kl 11:00 får jag ligga med ctg igen. Pratar smärtstillande med barnmorskan, men känner att jag klarar mig ett tag till och vill ta det lite som det kommer.
Kl 13:00 – ctg igen. Jag har nu 3 värkar på 10 minuter. Får jobba lite med andningen nu, men det går bra.
Kl 14:15 får jag ett lavemang eftersom jag inte kunnat gå på toaletten. Svimmar nästan efteråt, det känns värre än värkarna just då. Får i alla fall ta en varm dusch efteråt.
Kl 15:15 – ny ctg och undersökning. Är öppen 3 cm, livmodertappen är 0,5 cm. Det känns äntligen som att det händer något. Barnmorskan sätter skalpelektrod på bebisen och jag får mer citodon.
Kl 16:00 börjar värkarna bli starkare, de kommer ungefär var tredje minut, ibland oftare. Jag är uppe och går med gåstol, vill helst inte ligga ner. Jag andas genom värkarna, vaggar och Daniel masserar.
Kl 17:15 – får antibiotika pga risk för infektion. Är fortfarande bara öppen 3 cm – suck! Värkstimulerande dropp sätts in vilket ger resultat, nu kommer värkarna igång ordentligt och jag får riktigt ont. Jag provar lustgasen. Det känns som en riktigt dålig fylla först men funkar riktigt bra när jag övat ett tag. Den hjälper mig att fokusera på andningen – super!
18:45 får jag rejält ont och ber om epidural. Barnmorskan förbereder och jag behöver bara vänta 15 minuter vilket var tur för värkarna blir snabbt bara värre och värre.
Kl 19:00 får jag epiduralen och den verkar efter bara en kort stund. Behöver inte använda lustgasen längre. Jag är uppe och går en massa och provar att sitta på pilatesbollen. Den verkar göra ett bra jobb, för trycket neråt ökar. Jag får epiduralen påfylld med ungefär 1,5h mellanrum.
22:10 är jag öppen 6 cm! Dom sänker värkstimulerande en stund. Sitter på pilatesbollen igen och får påfyllning på epiduralen.

Tisdag 19 april
00.00 får jag feber och börjar frysa rejält. Orkar inte vara uppe längre, får extra filtar och däckar mellan värkarna.
Kl 01:00 – öppen 7 cm och dom ökar värkstimulerande igen.
Kl 02:10 tas ett blodprov från bebis huvud för att kolla så att han mår bra eftersom hans puls gått upp pga min feber. Provet är okej. Jag däckar fortfarande mellan värkarna, mår inte alls bra.
03:00– får kateter och är öppen 8-9 cm. Försöker ta mig upp med gåstolen då och då. Har ett riktigt jobbigt tryck neråt. Här försvinner personalen iväg på ett akut snitt och vi känner oss övergivna några timmar. Min antibiotika blir försenad och vi lyckas till slut få en annan barnmorska att fylla på epiduralen.
Kl 07:30 anländer vår femte barnmorska och undersköterska. Får ny antibiotika och sockerdropp. Jag är helt slut nu, förstår inte hur jag ska orka med att krysta ut ett barn efter den här pärsen. Får prova att ligga på sidan – jätteskönt, lyckas slumra mellan värkarna. Barnmorskan vill snart att jag ska testa att stå på knä i sängen i stället. Det är hemskt, orkar knappt bära upp kroppen, men blir lite peppad av att trycket ökar. Kanske kommer bebis snart?
09:00 – orkar inte stå längre. Får lägga mig ner igen och barnmorskan stänger av det värkstimulerande för att se om värkarna sköter sig själva. Det gör dom inte, och bebis är stressad i magen.
Kl 09:10 kommer en läkare och tar två nya blodprov från bebis huvud. Den här gången är värdena alldeles för höga – bebis mår inte bra. Barnmorskan upptäcker bebisbajs i fostervattnet.
Kl 09:20 – blir uppkörd till operation för akut kejsarsnitt. Får spinalbedövning.
09:42 får jag höra Charlies skrik för första gången. Får upp honom till ansiktet en kort stund innan Daniel får följa med barnmorskan för att klippa navelsträngen och tvätta av. Jag får ha Charlie på bröstet medan de syr ihop och sen blir jag körd till uppvaket där jag får ligga med värmefiltar (frös så jag skakade) och vänta på att bedövningen ska släppa.
12:00-12:30 ca – blir hämtad av barnmorska från BB och blir körd till vårt familjerum på C23 där Daniel och Charlie väntar.

Pages:

5 kommentarer till “Förlossningsberättelse”

  1. Sara 1 skriver:

    Wow! Förstår att det måste varit ett jobbigt dygn. Men vilken underbar liten krabat som till slut tittade ut! Stort grattis till er båda! Jag ställer mig i kö att få komma upp o träffa er alla tre=) Förstår att det är många som vill göra det nu. Hoppas iaf att ni mår bra efter den inte alltför korta förlossningen och jag önskar er all lycka!

    Stooor kram från ettan!

  2. Maria och Edwin skriver:

    Vilken förlossning! Tror du hade grejjat det galant om inte infektionen kommit och stört din kropp och ditt arbete! Spännande läsning och du kommer uppskatta att du har den kvar såpass detaljerad, för man glömmer ganska fort. Starkt kämpat av dig och Daniel!
    Må underbart!
    Kram

  3. Emilia skriver:

    Får tårar i ögonen när jag läser, vad du har kämpat vännen! Måste ha varit ett låångt och väldigt jobbigt dygn, är grymt impad! Och tänk, sötaste lilla killen kom ut :) kan tänka mig att man glömmer mycket av det onda ganska fort…
    Kram på dig!

  4. Josefine skriver:

    åh vad fint ! jag blir alldeles rörd här ! du måste ju ha kämpat något enormt och jag hoppas att folk i din omgivning förstår vad du gått igenom. Duktiga du ! :)

  5. Alexandra skriver:

    Oj det var ju inget kul alls att bli dålig under tiden då man ska vara som starkast

Lämna en kommentar