Onsdag lunch, jobbet. Har feber och sömnlöshet kryper i kroppen. Kapitulerar efter en förmiddags kamp och åker hem. Kryper ner, sover sover sover. De senaste dygnen har jag sovit mer än jag varit vaken, det var så behövligt. I dag vaknade jag efter 11h och var äntligen feberfri. Lycka. Man blir knäpp av att ligga här i soffan i sin ensamhet i flera dagar. Blöö. Jag är inte gjord för ensamhet. Jag vill jobba, vara social. Sitta i sandlådan och avvärja slagsmål mellan tvååringar.

I helgen får jag fortsätta vila, njuta av frisk luft och sällskap. Nästa vecka kör vi för fullt igen, upp på banan bara. Hej.