Trötthet men ändå pepp

Det är så mycket planer som smids i min hjärna. Kanske för att stryka över alla bekymmer och ignorera tröttheten, men det funkar i alla fall. Det är peppigt.

Min VFU-plats är verkligen underbar. Jag är igång som tusan och kör egna grupper och räknas med av personalen, som en av dom. Dom är underbara. Massor med stöd, nyttiga samtal och samkörda mål med handledaren och hjälp med uppgifter. Fantastico. Känns inte ett dugg jobbigt att gå dit, trots att man blir trött som en gnubebis.

Allt annat kommer igång också. I morgon är det ny månad, oktober. Nya utmaningar. För tusan ;)

Enda molnet idag är att Ville åkt hem till mor och far igen. Bara efter några dagar blir det genast så tomt utan honom att det värker i hjärtat. Ingen goding som kommer och lägger nosen i knät eller ligger och brer ut sig framför badrumsdörren. Saknasaknasakna. Han får snart komma tillbaka hoppas jag. Söker tröst hos min bejbi, blir popcorn, te och Idol nu. Gruff gruff.


Älskade gos-knas-hund.

Pages:

Lämna en kommentar