Our time will come

Well, det går upp och ner. Allting har framsidor och baksidor. (Haha, nu kom jag att tänka på en ramsa från Fem myror är fler än fyra elefanter tror jag: allting har en ände, korven den har två. Pannkakan har ingen, men den är glad ändå! *fniss*) På tal om ingenting.

Vi har mött så många motgångar under våra tre år tillsammans att jag tänker två saker:
1: Det är grymt att vi hållt i hop varje gång det varit tufft. Vi är världens bästa team!
2: Hoppet överger mig inte än på ett tag, snart måste det ju faktiskt vara vår tur att ha lite flyt.

Massvis med tårar senare kan jag se saker lite ljusare. Det är inte så att jag är dum i huvudet, men jag hade sett fram emot Rhodos-resan så mycket att det gör ont. Nu blir det inte just den resan den veckan, kanske kan vi hitta någon fyndig restresa eller något istället. Eller ta en paketweekend i storstan. Något ska vi i alla fall göra. Dessutom kommer jag att vara en hårt slitande arbets(karriär?)kvinna hela sommaren, med en helt underbar hemmaman. Ser fram emot att slippa diska och tvätta och städa. Hahaha.

Strax jobb -> kl 13, sedan snabbt hem och packa sista sakerna och sedan tågåkande. Vi plåstrar om såren från senaste veckans skit och åker på Surk och Kakans inflyttningsfest i Götet och bor en natt på First Hotel G. Hotellfrukost, hell yeah. Att jag måste hem och jobba några timmar på söndagen försöker jag glömma bort. Ha en fin helg nu alla!

Daniel, jag älskar dig. Vi är nog oslagbara.

Pages:

Lämna en kommentar