I need a hero

Tillbakablickar. Jösses. Jag sitter och läser gamla dagboksinlägg från oktober-november-december 2005 och jag mår så dåligt av det. Mitt liv var så upp och ner då, jag förstår inte att jag orkade gå upp på mornarna. Jag förstår inte hur jag kunde leva med mig själv. Ibland var jag stark, men det tog ju ett bra tag innan jag slutade att ramla dit igen.

051026: ”Daniel? Screw him, mitt liv är bättre utan honom. Det finns faktiskt dom som ser mig på riktigt och som vet vad jag är värd – bättre än honom.” Men som sagt, jag ramlade ju dit igen hela tiden, ett tag till.
Och nu är han den som jag inte kan leva utan. Jag har lovat mig själv att lägga 2005 bakom mig, glömma och förlåta och nu måste jag även lägga 2006 bakom mig, åtminstone de dåliga sakerna.
Jag vet hur nära jag varit att förlora allt jag vill leva för. Det är inte värt det.

Framtidsvisioner. På något vis ska jag hitta tillbaka igen nu i vår. Men jag saknar att vara nykär. Visst, det känns så vissa stunder fortfarande, men ingen av oss gör ens i närheten av så mycket som vi borde för att det ska kännas så oftare. Och jag tror att det bara är jag som känner mig nykär i de där stunderna. Vi borde väl kunna hitta tillbaka, men vi har olika sätt att göra det på, vilket gör det jättesvårt och får det att ta mycket längre tid. Och jag är verkligen inte bra på att låta saker ta tid. Jag är för ivrig och otålig.
Ah well. Jag försöker väl typ skärpa mig. Just nu känner jag mig bara väldigt ensam om att göra upp planer för att hitta skratt och lycka igen.

Men. Vårterminen är igång. Back 2 school i lördags, kursstart i morgon. Första jobbekvällen på kåren på lördag. Styrelsemöten, gym, pudel. Jag och Cissi har kommit i gång bra på FeelGood redan, ikväll blir det step up2 efter styrelsemötet. Som sagt, jag måste hitta energikällor.

Ett nyårslöfte var att börja blogga mer ”på riktigt”. Oftare. Får väl se om jag lyckas hålla det.

Pages:

Lämna en kommentar